1. To appoint or authorize as an agent or representative.
2. To assign (authority or duties) to another; delegate.
[Middle English deputen, from Old French deputer, from Late Latin dēputāre, to allot, from Latin, to consider : dē-, de- + putāre, to ponder; see pau- in Indo-European roots.]
depute
vb (tr)
1. to appoint as an agent, substitute, or representative
2. to assign or transfer (authority, duties, etc) to a deputy; delegate
n
a. a deputy
b. (as modifier; usually postpositive): sheriff depute.
[C15: from Old French deputer, from Late Latin dēputāre to assign, allot, from Latin de- + putāre to think, consider]
de•pute
(dəˈpyut)
v.t. -put•ed, -put•ing.
1. to appoint as one's substitute, representative, or agent.
2. to assign (authority, a function, etc.) to a deputy.
[1350–1400; Middle English < Anglo-French, Old French deputer to assign < Late Latin dēputāre to allot, Latin: to consider =dē-de- + putāre to think]
appoint, charge - assign a duty, responsibility or obligation to; "He was appointed deputy manager"; "She was charged with supervising the creation of a concordance"
3.
depute - give an assignment to (a person) to a post, or assign a task to (a person)
mandate - assign under a mandate; "mandate a colony"
elevate, kick upstairs, promote, upgrade, advance, raise - give a promotion to or assign to a higher position; "John was kicked upstairs when a replacement was hired"; "Women tend not to advance in the major law firms"; "I got promoted after many years of hard work"
demote, kick downstairs, relegate, bump, break - assign to a lower position; reduce in rank; "She was demoted because she always speaks up"; "He was broken down to Sergeant"
appoint, charge - assign a duty, responsibility or obligation to; "He was appointed deputy manager"; "She was charged with supervising the creation of a concordance"
[dɪˈpjuːt]vt (frm) to depute sth to sb → delegare qc a qn to depute sb to do sth → deputareordelegare qn a fare qc
depute
(diˈpjuːt) verb
1. to appoint a person to take over a task etc. afvaardig, magtig يَنْتَدِب назначавам incumbir delegovat abordnen beskikke ορίζω, εξουσιοδοτώdelegar, comisionar asetäitjaks määrama وکیل کردن؛ وکالت دادن به valtuuttaa déléguer לְמָנוֹת מֵמָלֵא מָקוֹם प्रतिनियुक्त करना odaslati, ovlastiti kao zastupnika felhatalmaz menunjuk gera (e-n) að fulltrúa sínum delegare 委任する 대리자로 명하다 įgalioti nozīmēt; pilnvarot mewakilkan afvaardigen utnevne som vikar/stedfortreder upełnomocnić نماينده ټاكل، دوظيفى ټاكل incumbir a delega поручать delegovať imenovati zastopnika ovlastiti utse, befullmäktiga แต่งตั้งให้ทำงานแทน atamak, tayin etmek 授權給... делегувати نائب مقرر کرنا uỷ quyền 授权给...
2. to hand over (a task etc) to someone else to do for one. deputeer, oordra يُفَوِّض възлагам delegar pověřit übertragen beskikke αναθέτωdelegar, encomendar volitama نماینده خود کردن؛ کاری را به کسی واگذار کردن luovuttaa déléguer לִמסוֹר לְמֵמָלֵא מָקוֹם सौंपना opunomoćiti felhatalmaz menyerahkan veita/afhenda (e-m e-ð) delegare 代理者とする 위임하다 pavesti nodot (citam izpildīšanai) menyerahkan overdragengi i oppdrag zlecać خپل نماينده ټاكل delegar a delega передавать полномочия poveriť pooblastiti delegirati anförtro, överlåta ส่งมอบงาน devretmek, vermek 委託給... передавати повноваження قائم مقام کرنا trao quyền 委托给...
ˌdepuˈtation (depju-) noun
a group of people appointed to represent others. The miners sent a deputation to the Prime Minister. afvaardiging, deputasie تَفْويض ، وَفْد، وُفود представителство delegação delegace die Abordnung deputation αντιπροσωπείαdelegación saatkond گروه نمایندگی؛ هیئت نمایندگان lähetystö délégationמשלחת, נציגות प्रतिनियुक्ति izaslanstvo küldöttség perwakilan sendinefnd delegazione 代表 대표자 delegacija delegācija perwakilan delegatie utsendinger, deputasjondelegacja جرګه، مركه، هيئت delegação delegaţie депутация delegácia delegacija delegacija deputation กลุ่มตัวแทนที่ถูกตั้งขึ้น;ผู้แทน temsilciler heyeti 委派代表 делегація کسی جماعت کی نمائندہ وفد đại biểu 委派代表
deputize, deputise (ˈdepju-) verb
to act as a deputy. She deputized for her father at the meeting. as plaasvervanger optree, vervang يَنوبُ عَن представям substituir zastupovat vertreten være stedfortræder; vikariere εκπροσωπώ suplir, sustituir asetäitjana tegutsema جانشین کسی بودن؛ به نیابت از کسی عمل کردن toimia sijaisena représenter לְמָלֵא מָקוֹם प्रतिनियुक्ति करना opunomoćiti, zastupati helyettesít, képvisel mewakili vera fulltrúi agire come rappresentante/delegato di 代理を務める 대리를 맡다 atstovauti, pavaduoti pārstāvēt mewakili invallen være representant/vikar zastępować د یو سری نه جانشین substituir a reprezenta замещать zastupovať zastopati zamenjivati vara ställföreträdare för, vikariera เป็นตัวแทน vekâlet etmek 擔任代表 представляти, репрезентувати نائب یا ماتحت کے طور پر کام کرنا đại diện 担任代表
deputy (ˈdepjuti) noun
someone appointed to help a person and take over some of his jobs if necessary. While the boss was ill, his deputy ran the office. afgevaardigde, gesant نائِب представител substituto zástupce der/die Stellvertreter(in) stedfortræder; vice-; næst-; under- αναπληρωτήςsuplente, sustituto asetäitja معاون؛ وکیل sijainen adjoint, ointe מֵמָלֵא מָקוֹם प्रतिनिधि, उप izaslanik, opunomoćenik helyettes wakil fulltrúi sostituto 代理 대리자 pavaduotojas vietnieks wakil plaatsvervangernestkommanderende, stedfortreder, vara-, vise-zastępca نماينده، وكيل، مرستيال substituto adjunct заместитель zástupca namestnik, pomočnik zamenik ställföreträdare, vikarie ผู้ช่วย vekil 副(職) заступник; замісник نیابت کرنے والا cấp phó 副(职)